Browsed by
Tag: 2016

Mitt år i musik: 2016.

Mitt år i musik: 2016.

Ni som har Spotify vet att man brukar få “My Year in Music with Spotify” sedan några år tillbaka (såhär såg mitt ut förra året förövrigt). I år fick man tyvärr bara ett mejl med viss statistik, men jag tänkte att vi kunde kika på hur mitt år såg ut musikmässigt ändå. Det blir en blandning av statistiken från Spotify och lite allmänt om mitt musiklyssnande. Häng med!

1-copy
Jag skaffade Spotify premium i våras och sedan dess använder jag Spotify väldigt ofta. Lyssnar jag på musik så är det nästan alltid genom det. Förra året lyssnade jag ungefär 28 000 minuter, så det är ju en ökning. Jag lyssnar dock rätt ofta i offline-läget och jag vet inte om den räknar då (förmodligen inte?), så kan nog vara mer än drygt 40 000 minuter.

collage2
Mina tre mest spelade låtar (enligt Spotify):
“Wasn’t Expecting That” – Jamie Lawson
“Heart on Fire” – Nashville Cast
“Second Hand Heart” – Ben Haenow

Tre stycken låtar som förvånade mig att de var i topp tre, samtidigt som jag inte alls är förvånad. “Second Hand Heart” was my jam i början av året, började lyssna på den jättemycket efter Dublin-resan i slutet av förra året. “Wasn’t Expecting That” är typ den finaste låten jag lyssnat på i år (gråter nästan av sista raden i låten + av videon). “Heart on Fire” är en låt som jag konstigt nog lyssnar på – konstigt med tanke på att jag ej tittar på serien
Nashville. Kommer inte ens ihåg hur jag kom över låten, men älskar den i alla fall. Brukar sjunga med högt till den när ingen hör mig.

Två låtar jag trodde skulle varit med i toppen (ej enligt Spotify):
“Ocean Drive” – Duke Dumont
“Brother” (feat. Gavin DeGraw) – NEEDTOBREATHE

Topp fem bästa låtar från 2016 (ej enligt Spotify + utan inbördes ordning):
Say You Won’t Let Go – James Arthur
Say It Again – Frances
Future Looks Good – OneRepublic
Say I Am – Gavin DeGraw
Mercy – Shawn Mendes

Finns så många låtar som släpptes i år som jag verkligen gillar, så det var jättesvårt att göra en topp fem. Dessa fem är i alla fall fem av de bästa kan man säga. Några andra som kanske inte är de bästa, men som ändå kommer att påminna mig om 2016 är typ alla låtar av DNCE samt denna, denna, denna och denna. Bland annat.

collage
Peppad tjej i hotellrummet innan Adele-konsert.

Mina mest spelade artister (enligt Spotify):
– Gavin DeGraw
– Bebe Rexha
– Shawn Mendes
– Ellie Goulding
– Ben Haenow

Är nog ungefär vad jag hade väntat mig. MEN VAR ÄR ADELE? Fast okej, jag lyssnar oftast inte på henne på Spotify då jag har hennes album (plus att det nya inte fanns på Spotify förrän nyligen). Trodde att James Arthur skulle varit med bland toppen också. Bubblare hade nog varit The Beatles, OneRepublic, Sam Hunt, Frances och Justin Bieber (senaste albumet!!). Stevie Wonder har jag lyssnat på väldigt mycket i år också.

Mina mest spelade album (ej enligt Spotify):
25 av Adele
Illuminate av Shawn Mendes
Oh My My av OneRepublic
Something Worth Saving av Gavin DeGraw
Back from the Edge av James Arthur

Bubblare: Everything This Way av Walking on Cars, Ben Haenow av Ben Haenow, Delirium av Ellie Goulding och Montevallo av Sam Hunt

collage3

Mina genrer (enligt Spotify):
Pop, Post-teen Pop, Dance Pop, Neo Mellow och Pop Rock.

POP alltså. Stämmer väldigt bra! Undrar bara vad “Neo Mellow” är för något, men det är säkert något jag lyssnar på. Jag har rätt blandad smak ändå, vilket kanske inte syns enligt detta. Ibland vill jag lyssna på rock, ibland klassiskt och ibland tuggummipop. Gillar gammalt och gillar nytt. Lyssnar på väldigt många olika genrer, men det mesta är nog olika sorters pop ändå. Sådant är kul att sjunga med till.

Tips! När man pluggar är detta album najs att ha på i bakgrunden.

img_20160408_203716-copyweb
Bästa konserten i år:
Adele i Tele2 Arena. Okej, det var enda konserten jag var på i år, men hallå? Hon hade varit bästa i vilket fall som helst liksom.

collage4
Favoritartist: Gavin DeGraw och Adele. Bubblare: James Arthur och Shawn Mendes.
Favoritband: OneRepublic, Years&Years och The Beatles.
Favoritlåt: Hur väljer man bara en?! En låt jag alltid tyckt är vacker är “More Than Anyone”, den är min “favoritballad” (om vi ska kalla den det). Jag skulle kunna gifta mig till den så fin tycker jag den är. Annars har jag så himla många låtar jag älskar, det beror på vilket humör jag är på.

“I never said that”.

“I never said that”.

Jag behöver egentligen inte skriva någonting, allt har redan blivit sagt, men jag gör det ändå. Ibland behöver man skriva av sig.

Jag är glad över att jag inte är amerikan idag.
Jag är glad över att jag inte behöver ha Donald Trump som president.
Jag är glad över att jag bor i Sverige idag, hur mycket jag än brukar klaga på det ibland.
Jag är inte glad över att det som händer i USA påverkar inte bara USA, utan hela världen.

Jag satt i soffan och kollade på valvakan inatt. Jag somnade till efter midnatt någon gång och vaknade upp vid halv tre ungefär. Då såg det ut som att Clinton skulle vinna, allt pekade mot det. Jag insåg att jag inte skulle orka hålla ögonen öppna, så jag gick och lade mig i min säng istället. Tydligen var det en helomvändning i valet inte ens en timme efter att jag lagt mig. Jag vaknar upp till att Donald Trump är president. Det där som mest var ett skämt för ett år sedan: “haha, Trump försöker bli president, haha”. Nu är det sanning.

cwzb3uqxcaansel
Bild härifrån.

Det som kanske inte är förvånande med statistiken ovan är att det är mest vita som röstade på Trump, det som är oförståeligt är att vita KVINNOR röstade på honom. En sexistisk man som uttalat sig så himla nedlåtande mot kvinnor. Och de väljer att lägga sin röst på honom. Jag skäms över att vara vit idag, för det är i stort sett de som vridit klockan tillbaka. Det är som att ha hamnat i femtiotalet, minst, med en sådan president som Trump och allt han står för.

Jag skäms över att i historieböckerna kommer det vid USAs 45:e president stå namnet Donald Trump. Att man i framtiden kommer läsa om det här året och se att vi gick bakåt i tiden. Man gick från Obama som har tagit steg framåt till en vit privilegierad man som inte har någon politisk bakgrund och som är sexistisk och hatar minoriteter. En som vill stänga ute folk, inte en som vill få en jämlik värld. En som inte tycker att alla är lika mycket värda.

Jag tycker synd om alla de som inte röstade på Trump. Att de ska tvingas ha honom som president i (minst) fyra år. Jag vill åka över till USA och ge alla en kram, och jag är inte ens en kramig person.

Det här valet visar oss dock att framtiden skulle kunna se ljus ut. Hade den generationen som jag tillhör (folk födda efter 1982) så hade Clinton vunnit, utan tvekan. Nästan hela kartan hade varit blå. Det är som Brexit igen, för där var det likadant, hade bara den yngre generationen röstat så hade Storbritannien inte gått ur EU. Det här visar oss att vi vill ha en jämlik värld. En värld som inte exkluderar folk. Det är den äldre generationen som inte verkar vilja förändras, tyvärr.

2016 har varit ett dåligt år. Ett år jag helst vill glömma bort egentligen. Men som många skriver, låt detta vara ett wake up call. Låt oss lära oss någonting, inte bara från detta val, utan från allt som hänt detta år. Låt detta visa oss hur vi inte vill att framtiden ska se ut. Att vi ska göra bättre ifrån oss.

Med allt detta sagt; idag kan man få äta och dricka allt onyttigt man vill. 2016, du suger. Imorgon (eller nästa vecka) tar vi nya tag, då blickar vi framåt från den här jävla skiten.

Vi är olika, men lika.

Vi är olika, men lika.

En del av mig förväntar sig att varje gång jag kollar nyheterna så ska det berättas att ännu en masskjutning skett; att ett terrordåd skett. Attack efter attack. Våldsdåd efter våldsdåd. Orättvisa efter orättvisa.

Beirut. 43 döda.

Paris. 130 döda.

San Bernardino. 14 döda.

Jakarta. 4 döda.

Ankara. Två gånger. Fler än 60 döda.

Maiduguri. 22 döda.

Bryssel. 32 döda.

Lahore. 75 döda varav majoriteten var barn.

Kabul. 71 döda.

Orlando. 49 döda.

Mogadishu. 16 döda.

Istanbul. Två gånger. 16 döda.

Baghdad. Över 300 döda.

Dallas. 5 döda.

Nice. Fler än 80 döda.

Turkiet. Över 260 döda.

Varje gång en gång för mycket. Och detta är bara en del av vad som hänt sedan november förra året fram tills nu. Jag är trött på det. Trött i själen. Trött på att tappa hoppet.

Jag är trött på att en persons sexualitet och kön spelar roll. Nattklubbsskjutningen i Orlando var så skrämmande för mig då jag bara någon vecka innan fått tillbaka betyget på min sista uppsats för terminen, en uppsats om LGBT-rättigheter i USA. Att man är lesbisk, gay, bisexuell eller transsexuell ska inte spela någon roll. Man är värd precis lika mycket som de som följer den heterosexuella normen i samhället. Tänk en framtid där man inte ska behöva säga detta ens, att det bara är en självklarhet.

Jag är trött på att en persons hudfärg spelar roll. Att personer på sociala medier kommenterar #AllLivesMatter och #WhiteLivesMatter på poster om Black Lives Matter är att ignorera problem som i allra högsta grad finns. Vitprivilegiet som finns i världen är ett problem. Black Lives Matter betyder inte att allas liv inte betyder lika mycket, det drar istället fokus till de som behöver uppmärksammas. Det drar uppmärksamhet till våldet mot svarta människor, speciellt polisbrutalitet. Oftast är det skjut först, fråga efter. Ingen rättegång, utan polisen blir judge, jury, executioner. Att då kommentera #AllLivesMatter och #WhiteLivesMatter är ett tecken på ignorans. Jag läste en bra liknelse på detta (kommer ej ihåg vem som skrev det tyvärr). Inte undrar man väl på en bröstcancergala varför man inte samlar pengar till andra sorters cancer? Inte går man väl in på en mexikansk restaurang och undrar varför de inte serverar kinamat där? Tänk en framtid där man inte behöver uppmärksamma någons hudfärg, när det inte spelar någon roll längre. När ens hudfärg inte ger en några fördelar eller nackdelar. När ens hudfärg bara är ens hudfärg, ingenting märkvärdigt.

Jag är trött på det som diskuteras vid nästan varje terrorattack. Var gärningsmannen/gärningsmännen muslimer? Det spelar ingen roll. Jag vill skrika ut det gång efter gång: det spelar ingen roll om den/de som gjorde det var muslim, jude, kristen, buddist, ateist eller vad som helst. En terrorist är en terrorist. Religion har ingenting med terrorism att göra. En terrorist kan se ut precis hur som helst, kan ha vilken religion som helst, kan ha vilken hudfärg som helst – glöm inte det!

Jag är trött på att oskyldiga måste dö för att människan älskar makt så mycket. Tänk en framtid där vi inte krigar längre. Det låter så fånigt när jag skriver det, för det känns så osannolikt att det kommer ske. Jag önskar att det inte var så. Människan verkar inte veta hur man slutar kriga. När ett krig tar slut har vi fred en stund, sedan glömmer vi bort hur man hade fred och så börjar vi kriga igen. Gång på gång. Krig efter krig.

Ibland tänker jag, vad finns det att kämpa för när det är så mycket elände? Men så är det glimtar av mänsklighet som gör allt värt det. En portugisisk pojke som tröstar en fransman efter att Frankrike förlorade EM-finalen mot Portugal. En man som klipper hemlösa i England och som pratar med de om deras liv. En man som planterade flera tusen doftande blommor till sin deprimerade fru som är blind. Det är några av alla saker som gett mig en tår i ögat på sistone. Saker som visar att jag älskar människan mer än jag hatar den, även om jag ibland glömmer bort det. Det är viktigt att vi inte glömmer bort det, att vi inte låter hatet vinna. Vi är olika, men lika. Hoppet finns kvar.

En midsommarhelg i sommarstugan.

En midsommarhelg i sommarstugan.

För några timmar sedan kom jag hem från de nordvärmländska skogarna. Midsommar har firats i sommarstugan tillsammans med min mamma, min bror och min mormor och morfar.

Det är alltid så skönt att spendera några dagar där borta. Man får en paus från allt. Man (evighets)scrollar inte igenom instagram eller sitter och kollar facebook. Denna gång tog jag inte ens med min laptop, den fick stanna hemma, så tittade inte på några serier eller filmer heller. Och så är det så frisk luft där uppe. Jag önskar jag kunde ta med den hem.

Det har ätits midsommarmat (färskpotatis, gräddfil och gräslök – kan vara det godaste att äta på sommaren), det har lästs böcker, det har lyssnats på radio, jag har agerat frisör åt min bror, det har blivit en snabb tripp till Trysil – där det bland annat köptes norsk choklad – och så har det halvlyssnats på fotbollsmatcher med oengagerade kommentatorer. I korta drag.

Samtidigt har det viftats bort myggor, knott och bromsar. Och kliats, kliats, kliats bett.

IMG_7109 copyweb
IMG_7203 copyweb
IMG_7051 copyweb
IMG_7208 copyweb
IMG_7173 copyweb

Adele, Stockholm och körsbärsblommor.

Adele, Stockholm och körsbärsblommor.

I fredags åkte jag, min mamma och min vän Rebecca med tåget till Stockholm som slutdestination. Om ni kommer ihåg så var min femtioårs-present till min mamma konsertbiljett till Adele – och 29 april var det äntligen dags. Egentligen skulle min moster med, men av olika anledningar blev det inte så och istället tog Rebecca över biljetten och följde med.

20160429_185547 copyweb
10153420061930047 copybw

Jag kan inte riktigt sätta ord på hur bra konserten var. I flera år har jag väntat på att få se Adele live och när jag väl gjorde det så var det så himla surrealistiskt. Jag var där, fast det kändes som en dröm alltihopa. Hur en människa kan sjunga så där bra kommer jag aldrig att förstå. Den kvinnan är helt fantastisk!

Platserna jag hade lyckats få tag på var hur bra som helst. Vi satt i mitten-parketten bara några få meter ifrån den lilla scenen (hon växlade mellan huvudscenen och lilla scenen) och när hon började konserten så började hon med “Hello” där. Kan ni förstå det, jag var bara några meter ifrån henne?! Nästan så att jag svimmade. Det var nästan två timmar perfekt upplevelse den där kvällen.


10153420070180047 copyweb
_20160430_224126 copyweb
10153420070015047 copyweb

Lördagen började med hotellfrukost innan vi fixade i ordning oss för dagen. Sedan tog vi tunnelbanan bort till T-centralen och gick för att titta på körsbärsblommorna i Kungsträdgården. Där mötte vi upp Rebeccas föräldrar och så hanns det bland annat med en fika med dem innan mamma och jag skulle med tåget hem. Eller ja, hem skulle vi inte på direkten. Först middag med min moster och min bror på Texas Longhorn i Örebro. Hamnade i matkoma och fortsatte i det tillståndet tills vi kom hem. I hörlurarna på tåget och i bilen? Adele såklart.

DSC_6115 copyweb