“I never said that”.

“I never said that”.

Jag behöver egentligen inte skriva någonting, allt har redan blivit sagt, men jag gör det ändå. Ibland behöver man skriva av sig.

Jag är glad över att jag inte är amerikan idag.
Jag är glad över att jag inte behöver ha Donald Trump som president.
Jag är glad över att jag bor i Sverige idag, hur mycket jag än brukar klaga på det ibland.
Jag är inte glad över att det som händer i USA påverkar inte bara USA, utan hela världen.

Jag satt i soffan och kollade på valvakan inatt. Jag somnade till efter midnatt någon gång och vaknade upp vid halv tre ungefär. Då såg det ut som att Clinton skulle vinna, allt pekade mot det. Jag insåg att jag inte skulle orka hålla ögonen öppna, så jag gick och lade mig i min säng istället. Tydligen var det en helomvändning i valet inte ens en timme efter att jag lagt mig. Jag vaknar upp till att Donald Trump är president. Det där som mest var ett skämt för ett år sedan: “haha, Trump försöker bli president, haha”. Nu är det sanning.

cwzb3uqxcaansel
Bild härifrån.

Det som kanske inte är förvånande med statistiken ovan är att det är mest vita som röstade på Trump, det som är oförståeligt är att vita KVINNOR röstade på honom. En sexistisk man som uttalat sig så himla nedlåtande mot kvinnor. Och de väljer att lägga sin röst på honom. Jag skäms över att vara vit idag, för det är i stort sett de som vridit klockan tillbaka. Det är som att ha hamnat i femtiotalet, minst, med en sådan president som Trump och allt han står för.

Jag skäms över att i historieböckerna kommer det vid USAs 45:e president stå namnet Donald Trump. Att man i framtiden kommer läsa om det här året och se att vi gick bakåt i tiden. Man gick från Obama som har tagit steg framåt till en vit privilegierad man som inte har någon politisk bakgrund och som är sexistisk och hatar minoriteter. En som vill stänga ute folk, inte en som vill få en jämlik värld. En som inte tycker att alla är lika mycket värda.

Jag tycker synd om alla de som inte röstade på Trump. Att de ska tvingas ha honom som president i (minst) fyra år. Jag vill åka över till USA och ge alla en kram, och jag är inte ens en kramig person.

Det här valet visar oss dock att framtiden skulle kunna se ljus ut. Hade den generationen som jag tillhör (folk födda efter 1982) så hade Clinton vunnit, utan tvekan. Nästan hela kartan hade varit blå. Det är som Brexit igen, för där var det likadant, hade bara den yngre generationen röstat så hade Storbritannien inte gått ur EU. Det här visar oss att vi vill ha en jämlik värld. En värld som inte exkluderar folk. Det är den äldre generationen som inte verkar vilja förändras, tyvärr.

2016 har varit ett dåligt år. Ett år jag helst vill glömma bort egentligen. Men som många skriver, låt detta vara ett wake up call. Låt oss lära oss någonting, inte bara från detta val, utan från allt som hänt detta år. Låt detta visa oss hur vi inte vill att framtiden ska se ut. Att vi ska göra bättre ifrån oss.

Med allt detta sagt; idag kan man få äta och dricka allt onyttigt man vill. 2016, du suger. Imorgon (eller nästa vecka) tar vi nya tag, då blickar vi framåt från den här jävla skiten.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *